Stugtur i Pyrenéerna

Marina och hennes familj kontaktade mig för information om att göra en stugtur i Pyrenéerna. Jag tipsade om stugturen Cavalls del Vent, Vindens hästar, två timmar norr om Barcelona. Marina har nu varit otroligt snäll och skrivit en reserapport om deras vandring. Tack Marina!

Tillsammans med maken och dottern gick vi Cavalls del Vent 23-29 juni 2016. Det är en fantastisk rundtur mellan bergsstugor i naturreservatet Cadí-Moixero i Pyrenéerna. Vi vandrade på egen hand men fick mycket god hjälp med upplägg och planering av Pär Lindholm på Active Spain. Man bokar boende på förhand via hemsidan cavallsdelvent.com där det också finns en hel del information. Men det var svårt att på förhand veta hur långa dagspass som var lämpliga. Det finns åtta stugor och vi övernattade på fem. Vi hade inte lyckats sy ihop detta utan den hälp vi fick från Pär! Vi hade inte ens känt till leden om det inte vore för CyklaVandra.se.



Vandringen är ordentligt jobbig med många långa branta stigningar både uppåt och nedåt men varken särskilt svår eller exponerad. Belöningen är den fantastiska varierade naturen och utsikten, men man bör tycka om att det är fysiskt ansträngande! Leden är markerad med orange markeringar som nästan alltid är enkla att hitta. Bara ibland fick man fundera, men med hjälp av kartan så löste det sig varje gång.
Boendet är enkelt med sovsalar med rätt många sovplatser i samma rum. Öronproppar är nödvändigt! På alla ställen vi bodde kunde man ladda sin telefon, gps-klocka mm.

Maten är enkel men det är alltid tre rätter och man kommer nära lokalbefolkningen och får prova lokala traditioner. Ett exempel är vanan att istället för smör på brödet pressa ut en tomathalva mot brödet, sen på med lite olivolja och salt. Väldigt gott och typiskt i katalonien. Vi lärde oss också att om man vid lunch frågar om de har en meny så har man rätt vad det är beställt en trerätters måltid! Det är nämligen vad man ber om när man frågar efter just en meny! Gott, men det var mer mat än vi tänkt oss till lunch. Det hade såklart underlättat att kunna spanska (eller katalanska). Man kom hyfsat långt på engelska och franska men det räckte inte alltid. Ryggsäcken kan man packa lätt då det finns mat, vatten, sovplats, toalett och dusch på alla refugios. Börjar ryggsäcken närma sig 10 kg bör man packa upp och tänka om!



Dag 1
Vi parkerade bilen nära Refugi de Rebost där vi började med lunch och hämtade ut vårt förbeställda startpaket som bla inkluderade den så viktiga kartan. Sen var det tre timmars vandring nästan bara uppför till vandringens högsta punkt, Refugi Niu d’Aliga på ca 2500 meters höjd där vi övernattade första natten. Utsikten var magnifik och dagen till ära – San Juan/midsommar – bjöds vi på Cava med en märklig kaka efter maten!

Dag 2
Mest nedåt, tänk att det kan vara så jobbigt!! En brant lång nedstigning genom skogen innan lunchpaus vid Refugi Serrat de les Esposes var nog bland det jobbigaste jag någonsin gjort. Lårmusklerna skrek av smärta och mot slutet började musklerna närmast skaka. Sen var det en lite dryg vandring på flackare mark till en välbehövlig lunchpaus och påfyllning av vattenflaskor! Efter det en kortare och enklare (ca 2 timmar) vandring till nattens logi på den lilla Cortals d’Ingla. Där var det överfullt med gäster pga midsommarfirande (San Juan) så stugvärdarna sov faktiskt i bilen.

De flesta vi stötte på i nationalparken var inte vandrare utan sprang på stigarna med lätt löparryggsäck! Trail run är stort i området, det är obegripligt vilken fart en del kan och vågar hålla. Och med självklarhet kände man till den svenska superstjärnan Emelie Forsberg, som i höstas vann det ultramarathon som hålls längs leden varje höst!

Dag 3
Ett lite kortare dagspass till Refugi Prat d’Aguilo. Det var en oerhört härlig sträcka där vi länge gick längs en bergskam med fantastisk utsikt bla mot det vackra berget Pedraforca, en underbar dag. Det var några lite steniga partier man fick småklättra förbi, inte särskilt svårt eller exponerat, och rätt vad det är så svischar det förbi en trail run löpare som visar vilken fart man kan hålla...
Då dagens vandring var lite kortare (tog knappt 5 timmar) tog vi en eftermiddagspromenad upp på den lilla kullen bredvid refugion och njöt av utsikten. Vi kunde se ända bort till Niu d’Aliga där vi sov första natten på 2500 meters höjd, det är häftigt när man ser hur långt man gått på ett par dagar.


Dag 4
Dagen började med en rätt brant stigning upp på ett krön, sedan vandring på en karg platå innan en lång nedstigning. Vi hade tyvärr lite dimma/moln den här dagen, utsikten torde ha varit super om vi bara sett den. Lunchpaus på Refugi LLuis Estasen vid foten av Pedraforca. Vi lyckades beställa en lagom stor lunch (inte en hel meny) och sen vidare nedåt, nedåt, nedåt till Ref de Gresolet.

Dag 5
Den här dagen tappade vi mycket höjd! Man vandrar ända ner till ca 900 möh i lummig grönska. Sen vänder det uppåt och leden följer ett vackert vattendrag med många fattenfall i ravinen upp mot Refugi Sant Jordi, mot slutet återigen rätt brant uppför.
Jordi är en av få refugion längs leden som inte går att nå med bil. Lite misslyckat för de unga damerna från Barcelona som bokat in detta som start för sin vandring…de hade alltså börjat med att gå rätt långt från bilen upp till Sant Jordi, övernattade där, för att nästa dag gå samma väg de kom, förbi bilen och vidare för att komma till nästa stuga. Slutsats: börja inte på Sant Jordi!

Dag 6
Sista delen tillbaka till Rebost genom lummig grönska och härliga vyer mot berg vi passerat några dagar tidigare. Åter en lång brant stigning sista sträckan mot Rebost där vi avslutade med lunch.
På Rebost visade vi upp vårt stämpelkort med de fina stämplarna vi faktiskt lyckats komma ihåg på alla refugios och så fick vi våra diplom!



Fler av våra bilder hittar du här.

Stort tack till Pär som inspirerat oss att hitta dessa vackra berg och hjälpte oss ordna detta!

Länkar
Cavalls del Vent
Pär's bilder från området