Ripoll - utgångspunkt för Via Verde. Och mycket mer!

I väntan på tapas

Konstigt egentligen, efter att så många gånger passerat igenom Ripoll på väg till Montgrony, skidåkning eller vandring så hade jag egentligen aldrig riktigt tagit mig tid att spendera mer än tid för att dricka en kopp kaffe i byn. Så blev det nu så att jag på två dagar släppte iväg 2 olika grupper, först tre par från Linköping och sedan Doris och Roger från Umeå. Istället för att bara förse kunderna med cyklar och kartor så blev det lite lugnare den här gången. Vi kollade in den mysiga byn, åt fantastisk tapas på La Taberneta och njöt av den härligt svala bergsluften.

Ripoll är centralort i kommunen Ripollés så det är hit folk åker för att handla och för att äta gott. Dom har satsat en del på att fixa i ordning centrum, flera läckra arkitektoniska pärlor hittade vi, pärlor som passade väldigt bra ihop med de gamla byggnaderna. Alla uteserveringar var klockan 23:00 på fredag på spanskt vis fulla med familjer och vänner som satt och åt middag. 2-åringen vid bordet bredvid oss såg ganska hyper ut. När mormor lät honom krypa upp på bordet och han välte ut en vinglass så tyckte nog kyparen att det var sovdags för lillgrabben.

Svala bergsluften ja. 17 grader på natten. Fantastiskt! Så mycket lättare det är att sova med lite kyla kring sig. Förkyld som sjutton och med tappad röst hade sista vecka varit jobbig med 32 grader dagtid. Nä, det här området passar mig betydligt bättre än låglandet under sommarmånaderna.


Vackert stenhus

Igår blev det andra besöket i Ripoll och efter många timmars arbete under helgen så styrde jag inte bilen hemåt utan upp mot Camprodón för att åter kunna sova i kallare klimat. Med varje 100 höjdmeter uppåt så sjunker temperaturen 1 C. Till slut befann jag mig på 1500 meter och hade åter svalka runt om mig. En snabbt dopp i en fjällbäck. Enkel middag. Och så 10 timmars sömn. Tog sedan i morse en vandring kring skidområdet Valter 2000. Så härligt att frysa lite! Här uppe på 2400 meter är klimatet ett helt annat än nere mot Barcelona. Befann mig för övrigt inte mer än kanske 300 meter från Frankrike ett tag. Jag förstår att de som vandrade här i våras var nöjda, läs gärna vad de tyckte: Feedback och Mer feedback. För er som är intresserade av aktiviteter finns verkligen mycket att göra här uppe. Vandring, ridning cykling, kultur, bada, canyoneering, klättring och så vidare. Lägg också till riktigt bra restauranger, fina hus och vackra vyer. Ja, det är inte konstigt att det är många som vill komma upp och cykla Via Verde och vandra i Camprodón.

Sen pep det till i telefonen och jag fick ett SMS att jag var bjuden med till bodegan Abadal klockan 16.00. Ett till dopp i en fjällbäck, på med ren t-shirt och ner på låglandet. Där mötte jag min kompis Salva, som äger det fantastiska huset Cal Sant Miquel, och svenska tjejerna Sandra och Emma som går klätterkurs med honom genom vårt gemensamma projekt Climb in Spain. Salva är i sin tur god vän med vinskaparen Joan som visade oss runt på bodegan. Måste säga att jag tycker det är en av de finaste vingårdar jag sett, helt olikt gårdarna gårdarna i Penedès. Och verkligen ett helt annorlunda landskap omkring. Gården har 800 år i familjens ägor! Vilken historia. Och vinet var helt fantastiskt. Hit blir det att återvända, 100% säkert! Vi har en grupp på 45 personer som kommer hit i augusti, det här hade varit perfekt för dom!

Härliga dagar i värmen! Och nästa vecka kommer min syster och familj ner. Så jäkla kul! Då blir det att hitta äventyr för mini-kidsen, tror nog det får bli lite vandring i Montserrat med 4- och 6-åringarna. Återkommer med rapport!