Att prata för 300 personer

Svenska Proffice gick under 2010 väldigt bra. Så bra att de kunde åka till Barcelona med 300 av sina svenska anställda. Här började de helgen med en konferensdel innan ett antal andra aktiviteter under helgen.

Genom en kompis till Åsa fick jag förfrågan om att berätta om Barcelona för dessa 300. Självklart sa jag ja! När får man chansen att göra sånt här nästa gång? Och jag känner ju till ämnet, Barcelona och Katalonien.

Om vi säger så här, det kändes inte riktigt helt stabilt när jag satt och väntade på min tur vid sidan av scenen. Vad jag var mest nervös för innan? Prata med mikrofon, att höra min egen röst samtidigt som jag pratade. Nå, jag skulle få en fluga och så skulle jag kunna ha båda händer fria, peka på skärmen och hålla mitt lilla fuskpapper i andra handen. Så kommer jag dit och Tomas säger direkt att jag får en vanlig mikrofon. Jahapp, så var ena handen upptagen och jag förstod att jag skulle ha svårt att ha micken mitt framför munnen på rätt avstånd hela tiden när jag vände mig mot skärmen, mot publiken, mot projektor-duken... och ena handen skulle vara upptagen. Sen när de startade sin presentation ser jag att de byter mellan slides med hjälp av tangentbordet på datorn. Så jag är tvungen att gå fram och tillbaka mellan varje slide. Inte alls optimalt.

Innan jag går på så drar de igång en video som sammanfattar 2010 i Proffice. Videon hade Thomas gjort och den var fantastiskt rolig, hela gänget inklusive jag satt verkligen och gapskrattade. Happ. Jag hade ju som ställt in mig på att det skulle vara ganska strikt innan mig och att det jag skulle visa skulle vara, hmm, det lättsamma inslaget.

Så blir jag då presenterad. Presenterad som Barcelona-expert som känner till allt om Barcelona. Eh. Jag är ju ganska jäkla värdelös på centrala Barcelona och åker nästan aldrig in till centrum. Så kliver jag upp, startar micken och tidtagaren på min telefon (jag hade 20 minuter på mig) och börjar med att visa en bild på katalanska flaggan. Och berättar sedan, med nervöst darr på rösten, att jag inte skulle berätta om Barcelona utan om Katalonien. Och att i min by pratar man katalanska och att alla mina vänner skulle föredra ett självständigt katalonien. Jag tror de blev lite förvånade.

Sen visade jag bilder från Penedès, Costa Brava, Montserrat, katalansk kultur och på min katt. Det uppskattades. Nå. Till slut kom jag då så till Barcelona och kunde berätta hur dessa 300 kunde få uppleva Katalonien i Barcelona.

Efter 17 minuter var jag klar. Thomas började tacka mig när jag tog chansen och sa att jag måste få ta ett kort från scenen, att det inte var varje lördag morgon man fick chansen att stå inför 300 svenskar och prata. De skrattade.

Jag gjorde om presentationen till PDF så vill du se de bilder jag pratade kring, ladda ner den här.

Om jag kommer säga ja nästa gång jag får någon liknande fråga? Självklart.