Att guida ett TV-team

Igår stannade två minibussar med mestadels fransmän till utanför mitt hus här vid Montserrat. Jag hälsade på den spanska projektledaren och den franske producenten och så styrde vi upp mot parkeringen för att vandra mot La Foradada, hålet i Montserrat som jag gillar att vandra upp till.



Jag hade alltså blivit kontaktad av ett spanskt produktionsbolag, Padi Productions, som var den lokala kontakten för en fransk reality-show där 5 tjejer reser till en främmande stad för att under 10 dagar träna dans på morgonen, göra en aktivitet på eftermiddagen och sedan dansa/parta/gå ut på natten.

Det var meningen att det skulle vara 5 tjejer men en av tjejerna hade fått magproblem och var kvar hos läkaren i Barcelona. En stannade vid parkeringen, hon såg riktigt trött. Kvar var tre tjejer som från början inte direkt imponerande varken med energi eller med tempo.



Självklart var det hur tight som helst med tid. Jag hade fått i uppdrag att guida till ett vackert ställe, gärna med lite team-work för tjejerna, inte farligt, lätt att filma och så vidare. 2 timmar från parkering till parkering, sedan tillbaka hit till mitt hus där tjejerna skulle duscha och sedan skulle dom iväg till Barcelona igen. Eftersom en av tjejerna hade tagits till läkare så hade vi helt plötsligt bara 1 timme på oss att göra hiken! Omöjligt, såklart, men vi började. Jag fick introducera målet för turen och att det skulle vara lite svårt på slutet. På engelska framför tre kameror. Jag hoppas jag inte kommer allt för mycket på TV....



Och faktiskt fick dom upp farten efter ett tag. En (av tre) kameramän sprang i förväg och tog sig upp till hålet för att filma från distans. Jag försökte hålla uppe tempot på tjejerna och vi var nästan framme vid den svåra biten när telefonen ringde och producenten och programledaren undrade var vi var. De skulle tydligen också upp till hålet, något de inte sagt till mig. De hade lite svårt att hitta vägen så jag sprang som en galning tillbaka för att söka reda på dom. Möter dom joggandes mot oss och så var det bara att sätta fart upp mot hålet igen.


Dansande tjejer.

Well, allt gick bra och när vi väl var alla där uppe så började programledaren, Delfin, prata med tjejerna. Och prata. Och prata. Nå väl, producenten och directorn var där uppe så jag tog det lugnt. Dom hade väl egen klocka antog jag så helt plötsligt hade vi tydligen oändligt med tid. Till slut började vi röra oss ner igen när Yolanda, den ansvariga från spanska bolaget, ringer och frågar om någon brutit benet! "Va? Nä, vi är vid stora stigen nu, allt går bra." "OK! För brandmän och ambulans är här, tydligen har någon brutit benet. Och det är inte någon av oss?". Shit, hon måste blivit stressad.



Så var vi tillbaka till parkeringen. Återigen kort om tid och det blir ingen dusch för tjejerna i mitt hus. Synd för historien men rent praktiskt var jag väldigt glad. Snacka om några timmars stress! Tolv väldigt yra och stressade personer att ta hand om under några intensiva timmar med hotande regn räckte gott. Helt perfekt att dom lämnade av mig utanför huset och fortsatte in mot stan för att framföra sitt dansnummer på La Rambla.

Jag fick idag ett tack-mail av produktionsbolaget att alla var supernöjda och att domfått bra material för TV-programmet. Hela gänget hade dessutom mer energi efter vandringen än före vilket alltid är kul att se! Produktionsbolaget lovade/hotade dessutom med att anlita mig igen i framtiden och att rekommendera mig till andra. Vi får väl se om jag accepterar...

På Flickr kan ni se än fler bilder och filmer från dagen.